Hörneå bys hemsida www.becken.se
Rapport från vinterns skidspår och skidåkning
- Inte ofarligt
Denna vinter började med ett ”Vasaloppsspår” runt åkern men pga sönderkörda spår drogs spåret om upp i skogen runt åkern. Fördelen var att spåret inte blåste igen så snabbt men nackdelen var att det inte är så lätt att dra fram ett spår genom vilda skogen. Vissa stenar, träd od måste rundas eftersom vi inte kan kalhugga området bara för att dra fram ett skidspår.
Tyvärr blev det en utförsbacke att forcera borta vid busshållplatsen och Marie Eklund rapporterade att det var farligt att åka ut med hög fart mellan träden . Jag gjorde ett teståk och mkt riktigt. Med skoter går det bra och en liten utförsbacke märks knappt men på skidor bar det av med bra fart och pga att man inte kan ploga i de smala spåren så är det bara att följa med och styra. Farten blev för hög och jag fick rädda mig genom att kasta mig omkull innan det blev alltför hög fart och grov skog. Inga benbrott.
På norra sidan började sedan Kenneth röja skog och fälla träd över spåret för att ta hem ved. Det hade jag nog hört att han tänkte göra, men inte så tidigt. Träd på träd föll över spåret och då kom tanken på att dra spåret vid Poststigen istället. Där är det nog lugnare. Färre skotrar också.
Postigen – nytt försök
Perfekt läge och nästa år kan vi kanske förlänga det lite med några krokar längre bort på området. Rådjuren trivs där och det kan vara ett tecken på att det är ett lugnare område. Tyvärr blev det ju en liten utförsbacke även här med ca 3 graders lutning men, precis som vår ”hemsidessnickare” Gunnar Engström, så tänkte även jag tanken, att vi har ju i alla fall ett älgstängsel som skydd så att man inte åker ut på E4 och hamnar under nån långtradare.
Själv har jag ju åkt slalom och ”störtlopp” både i Tärnaby, Hemavan, Borgafjäll och även i Åre så 3 graders lutning är ju inga problem 
När barnen växte upp var vi då och då i fjällen och åkte slalom tillsammans. I Åre kastade vi oss utför backen vid den sk Hummeln där det kändes som att kasta sig från taknocken på vårt hus och åka rätt utför väggpanelen mot marken. Skillnaden var att det var vitt, vitt, vitt och färden kändes som ”fritt fall” ca 200 meter och sedan en landning där kinderna mötte knäna i svackan längst ner. (Nån fler kanske har provat??)
Jag har förresten även hoppat back-hoppning med min morbror i Tandsbyn i Jämtland på den tiden då han tävlade i den sporten. I hopp-backen i Brunflo hoppade jag på min mors träskidor som var hyfsat breda och man kunde spänna fast dom med läderremmar. Ibland tappade man trots det nån skida i luften med haveri som följd. Ett under att man lever.
Även Poststigen kan ha sina faror. Vid första teståket bjöd jag med mig en av mina hustrur, min favorithustru Aneth och allt verkade gå bra, även om hon klagade på lite bakhalt och att det lutade (3 grader) utför mot E4. På hemvägen var det nära, ve o fasa, att jag förlorat henne i den djupa granskogen här intill, mellan Eklunds och Sallinen, där jag gjort ett stickspår så att man kan hoppa på Poststigen här nära anslagstavlan.
Jag åkte före och kom upp mot anslagstavlan där jag väntade, och väntade och väntade, men ingen hustru hördes eller syntes till. Minuterna gick och gick och till slut undrade jag ju förstås om det hänt nån olycka, hjärtat eller ngt??? I den här åldern kan man aldrig veta
Till slut var jag tvungen vända och var beredd att ringa 112 eftersom det inte hördes ett ljud och ingen hustru syntes till?? Va fn, det är ju bara 100 m genom skogen men i den här djupa Bäcksskogen kan man ändå försvinna?
Jag ropade AAAAneth, AAAneth men inte ett ljud. Snart dök hon ändå upp, med skidor o stavar i handen, pulsande i 75 cm djup snö, arg som ett bi, högröda friska kinder, gåendes längs spåret.
Skidåkning är nog hälsosamt trots allt. Hon blir tyst när hon är arg 
Då säger hon äntligen något: ”faan va det är bakhalt, det går inte åka uppför en liten backe ens.” Inget stavfäste pga nyspårat och ingen fästvalla kvar.
Jag tror hon åkt för länge på samma valla, jag hade ju vallat alla våra skidor samtidigt (förra vintern) 
och mina kändes ju bra. Hon har säkert åkt mer än jag.
Fö har det varit en lång och fin vinter men tyvärr ojämnt med blåst, snö i omgångar och spåren har varit svåra att sköta med de små resurser vi har. Man får helt enkelt åka på så gott det går ändå.
Långa spåret fick lov att dras om och kortas av pga att skogsbolag plogat bort flera km av våra spår borta vid Ängersjöskogen och starten fick flyttas pga vedhämtning här nere i byn , men vi är hur flexibla som helst ’.-) Aldrig omöjliga hahahahaaaaaaaaa. Långa sträckor har också fördärvats av en del oförståndiga skoterförare med sk högkamsmattor. Dom har väl svårt ta sig fram om det inte är fördragna spår 
Våren med tö på dagarna och kalla nätter gör att spåren flyter ut och skaren gör att det blir sämre spår om man försöker dra upp dom vid fel temperatur. Vi har ingen snöfräs som de stora klubbarna har och att dra sladden studsande uppe på skaren gör liten eller ingen nytta. När Sven-Erik kom på iden att dra sladden med Svens gamla Lynx 5900 fick jag lukta gummirök och avgaser i 1,5 mil. Drivremmar mm. slits hårt när det går så tungt och ibland blev det stopp pga ett ton snö i sladden. Vi fick vända den upp och ned för att det skulle gå lättare.
Det tär ganska hårt på dragskotern och det är bl.a därför som ”AB Vasaloppet” säljer ut sina skotrar billigt i Blocket varje år. KÖP INGEN SÅDAN!!!
Sånt är livet i skidspåren
Väl mött nästa år.
2013-03-03 Tord Fröling
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se